31 januari, 2017

Kaniner

I den nordiska kaninstandarden finns det 67 godkända raser men det finns fler raser i resten av världen som inte är godkända hos oss. Det som förenar dem är att de alla, från den minsta hermelinen till den störta belgiska jätten, är att de alla härstammar från den vilda europeiska kaninen Oryctolagus cuniculus.

Runt 500-talet började bland annat de franska klostren att hålla vildkaniner för uppfödning och på så sätt utvecklades ursprunget till våra tamkaniner. De första skriftliga beläggen för kaninens existens är det 1000 år äldre, runt 500 f.Kr. Till Sverige kom kaninerna dock inte förrän runt 1870 då de inplanterades på Hallands Väderö och sedan i Skåne. Vildkaniner finns numera i Skåne, Halland, Blekinge, Småland och på Gotland. Längre norr ut än så rör sig förmodligen förekomst av vilda kaniner om förvildade tamkaniner och inte riktiga vildkaniner.

Vildkaniner har genom alla tider betraktats som skadedjur i hela världen utom i dess ursprungsområden på Iberiska halvön eftersom den där har runt 40 naturliga fiender. De flesta känner till historien om den pågående kaninplågan i Australien där 24 utsläppt europeiska vildkaniner 1859 på mycket kort tid fortplantade sig till miljontals individer till följd av ideala livsvillkor med milda vintrar och stora åkerarealer där kaninerna lätt kunde gräva hålor.